120
och 31⁄2 fot djupgående. Marquisen gjorde åtskilliga försök dermed, och det begagnades i 15 månader.
Åtskilliga likartade försök gjordes i Amerika år 1785, af Rumsey ifrån Virginia och John Fitch ifrån Philadelphia; men oaktadt de härvid understöddes af General Washington, erhöllos deraf icke några tillfredsställande resultater.
Patric Müllers enahanda förslag uti England 1787, hade icke heller några lofvande följder.
År 1794 lät Earl of Stanhope förfärdiga en ångbåt, med vattenhjul på lårdingarne af fartyget, hvilket äfven icke slog väl ut.
Symington förfärdigade 1802 en ångbåt uti Fort and Clyde kanalen i Skottland; kostnaden härtill bestriddes af Lord Dundas. Detta fartyg kallades! Charlotta Dundas. Dess ångcylinder var 22 tum i diameter, och boxerade 2:ne lastade pråmar, hvardera af 70 tonns drägt ett afstånd af 191⁄2 sjömil på 6 timmars tid emot vinden. Dess resor på kanalen blef likväl snart förbjuden; emedan man fruktade att vatten-hjulens rörelse skulle skada kanal-vallarne.
Den första ångbåt, hvilken, efter gjorde försök, icke blifvit öfvergifven, och som verkligen begagnades till transport så väl af menniskor som varor, är den som Fulton år 1807 bygde uti New-York, hvartill maschineriet var om 20 hästar kraft, förfärdigadt hos Boulton & Watt vid Birmingham, och hvilken snart
