Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/143

Den här sidan har korrekturlästs
131

vattenhjulen icke göra god verkan, så snart skoflarnes höjd uti vattnet öfverstiger 1+12 à 2 fot. Detta härrör deraf, att en stor del af kraften förloras, då skoflarne träffa vattenytan med för mycket spetsiga vinklar, så väl vid in- som utgåendet derutur, dels deraf, att då skoflarne uppgå utur vattnet, upplyfta de med sig en betydlig qvantitet vatten.

Vattenhjuls-skoflarnes bredd beror af serskildta omständigheter. Härvid anmärkes, att ju större vattenhjuls-diametrarne äro, desto mindre blir den kraft som förloras, då skoflarne råka vattnet. Bernoulli har beräknadt, att vanliga förlusten af kraften med en åra är 2971000 af hela den använda kraften.

I allmänhet bör iakttagas, att ångfartyg, bestämde för öppna sjön, böra hafva smalare skoflar än de som äro ämnade för stilla vatten. Skoflarnes antal har kunnat bestämmas endast af praxis. En skofvel för hvarje fot som vattenhjulet är i diameter, är nu den antagne regeln. Om skoflarne äro hvarandra för nära, så kunna de icke utöfva all sin kraft; och i fall de äro för långt skilde ifrån hvarandra, så förorsaka de, vid sina slag emot vattnet, högst obehagliga skakningar för fartyget.

Ännu har hvarken theori eller praktik riktigt bestämt vattenhjulets axels ställe i anseende till fartygets längd. Enligt de anteckningar som den, för sina forskningar med ångmaschiner och fartyg, namnkunnige Franska