132
konstruktören Marestier gjort; äfven i åtskilliga Amerikanska ångfartyg förefinnes den största olikhet häruti, uppkommen deraf, att man alltid fått lämpa vattenhjulets axel efter maschinernas plats. Sålunda finnas uti Marestiers anteckningar, att om afståndet mellan vattenhjulets axel och fören å fartyget anses för 1, så blir, på ångfartyget Chanceler of Livingston, dess afstånd till aktern äfven 1, då det uppå ångfartyget Washington, detta förhållande blir som 1 till 1,76.
Här återstår derföre ännu en vigtig fråga att besvara. Sannolikast synes, i likhet med hvad Field yrkat, att vattenhjulets axel bör i anseende till fartygets längd vara stäld, om möjligt, litet för om den tvärskepps-sektion, hvaruti alla fartygets tyngders gemensamma centrum gravitatis är beläget. Uppå Missisippi floden finnas flere ångfartyg, med sina vattenhjul rätt akterut. Orsaken dertill är den, att skoflarne eljest skulle blifva sönderslagne emot den myckenhet flytande träd och stockar, som uppfylla denna flod.
Man har ångfartyg, som bestå af tvenne delar, med vattenhjulen midt emellan dem. Sådana fartyg äro alltid ämnade till korta resor, samt inom mycket grunda farvatten. Men denna idée är befunnen mindre förmånlig, isynnerhet för mera djupgående farkoster; ty utom det att deras egen styrka härigenom i hög grad försvagas, uppkommer härvid ett betydligen förökadt motstånd, derigenom att vattnet med
