160
större tyngd, och, såsom längre beläget ifrån centrum, i följd deraf starkare moment, tjenar dessutom i viss grad som svänghjul, eller regulator af maschinens rörelse. Deremot uppstå äfven olägenheter af för stora vattenhjul, för fartyg, hvilka äro ämnade att gå uti svår sjögång. De lemna vågorna ett starkare moment, då de bryta emot hjulen, de äro besvärliga och fula, och de lyfta verkningspunkten eller deras centra för högt öfver vattenlinien. Således erfordrar valet af hjulens storlek både theori och erfarenhet, med hvarandra jemförda.
Den bästa ställning för skoflarne är att deras plan går igenom hjulets axel. Om de äro annorlundare stälde, måste antingen vattenytan af dem träffas mera snedt, eller också upplyfta de mera vatten, då de gå derutur. Formen på skoflarne bör vara sådan, att motståndet mot deras rörelse blir det största möjliga, och mottryckningen på baksidan den minsta. Dessa goda egenskaper synas bäst erhållas med antagandet af den enklaste formen, eller rektangeln; men härvid, som vid alla andra fall måste likvist erfarenheten rådfrågas.
Vid ingen mekanisk inrättning har så många förändringar blifvit föreslagne, som för ångfartygs vattenhjul, och likväl hafva de ännu bibehållit sin form. Ibland de snillrikaste uti detta afseende är likväl den som för några år sedan uppgjordes af Joh. Oldham, arkitekt vid
