202
stol- eller ridhäst, hvilken drifves af vindspel, kan äfven räknas deribland. Doktor Robinson i England synes varit den första, som gjorde försök att genom ångkraft framdrifva vagnar; äfvenså hade den förut omnämde Symington, ifrån Falkirk, redan 1787 bygt en ångvagn, hvilken likväl icke väl lyckades.
År 1805 begagnade Engelsmännen Trewithick och Vivian först deras patent, att, medelst ångmaschiner af högtryckning, framdrifva vagnar på jernvägar; men före år 1811 blefvo icke ångvagnar begagnade till verkligt praktiskt bruk. Detta verkstäldes först att förse staden Leeds med kol. Uppå den vagn som Blinkinsop härtill nyttjade, var kitteln stäld på fyra hjul utan kuggar. Hjulen drefvos med en vef-arm, förenad med pistonen, hvilken äfven satte två kugghjul midt uti vagnen i rörelse; sistnämde hjuls kuggar ingrepo uti en kuggad jernstång långs jernvägen, och på detta sätt fortskaffades ångvagnen, som drog 30 lastade kolvagnar efter sig.
År 1816 erhöllo herrar Losh & Stephanson i England, patent för förbättring af ångvagnar och jernvägar. Deras vagnar skilde sig ifrån Blenkinsops hufvudsakligen deruti, att deras icke erfordrade någon kuggstång på jernvägen.
De uti England mest brukliga ångvagnar äro försedde med Trewithicks högtryckningsmaschin. En sådan, gjord efter Tredgolds
