utrusa uti fria luften, hvarföre Engelsmännen anse honom för uppfinnaren af ångmaschiner med hög tryckning, ehuru, enligt hvad ofvan blifvit nämdt, Papin redan år 1707 uti sin afhandling tydligen beskrifver samma sak.
Leopolds förslag föreställes Pl. III fig. 2. A är kitteln, som, medelst sin fyrhåliga kran X, står uti beröring med 2:ne cylindrar R och S, hvaruti 2:ne pistoner C D röra sig upp och ned, samt sätta 2:ne häfstänger G H i rörelse.
Pumpstängerna K, L, upprässa vattnet uti det stora röret Q. Eldstaden är vid Z, och askrummet vid Y. Häfstängerna G, H röra sig uppå deras axlar I, i, den fyrhåliga kranen X är så inrättad, att den upphäfver kommunikationen mellan kitteln A och endera af cylindrarne R eller S, under det att den ställer nämde cylinder i beröring med yttre luften. Då ångan släppes ifrån kitteln A, genom öppningen B, in uti cylindern R, tvingas pistonen C upp, och sålunda nedtryckes pumpstången K, hvarigenom vattnet uppdrifves uti röret Q, Sedan C kommit upp, vrides kranen X, hvaraf öppningen B slutes, under det att gemenskapen blir öppnad mellan inre kanten af cylindern R och atmosferiska luften. Pistonen C, hvilken tillsammans med sin pistonstång FC, är tyngre än K och O, faller nu till botten af cylindern, sedan all ånga derifrån utgått i fria luften. Då ångans inlopp till cylindern R upphör, öppnas, medelst kranen X