af den så kallade ångmaschinen med högtryckning, det vill säga, att ångan som redan
Ifrån denna tid började Watt med sina ångmaschiners förbättringar.
Sedan Watt 1764 hade gift sig, lemnade han sin befattning vid akademien och sysselsatte sigfte- re år med landtmäteri. Watts första förbättrade ångmaschin uppsattes 1768. Doktor Roebuck hade förskjutit penningar härtill, och maschinen tjenade till uppfordring ur en stenkolsgrufva vid Kineil, tillhörande hertig Hamilton. Samma år begärde Watt patent på sin ångmaschin; men erhöll det icke förr än år 1769. Derefter blef Matthias Boulton, (en jernfabrikant ifrån Birmingham), hans bolagsman, sedan Doktor Roebuck frivilligt hade afgått ifrån kompaniskapet. Boultons stora förmögenhet, dess drift, hans personliga bekantskaper med alla folkklasser, bidrog att gifva företaget en stark framgång. Emellertid höll patentet på att lida till slut, innan deras nya inrättade fabrik vid Soho hade lemnat någon verklig vinst. Boulton förskaffade sig derföre med mycken möda och kostnad en förlängning derpå, ända till år 1800. Ifrån den tid patentet förnyades, eller ifrån 1775, började kompaniskapet Watt & Boulton att högst betydligt utvidga sig. Snart begynte den sterila backen Soho, nära Birmingham, hvarest den resandes ögon förut icke kunde blifva varse en enda koja, att betäckas med vackra trädgårdar, med smakfulla boningar och verkstäder, hvilka så väl i anseende till deras storlek, som det myckna och förträffliga arbete der förfärdigades, inom kort tid blefvo de första uti Europa.
Watts upptäckter gjorde honom snart till ledamot af de namnkunnigaste lärda samfund. Edinburgs och Londons skyndade sig att få räkna honom ibland sina medlemmar; L'institut de France valde honom 1808 till sin korrespondent, och tillade honom 1814 den största belöning de kunde åstadkomma, derigenom att det utnämde honom till en af sina 8 utländska ledamöter. Sedan Watt
