öfra ytan af dubbla röret D. Ångcylindern A är nästan helt och hållit innesluten uti kitteln, så att den hålles vid samma hetta som vattnet. Pistonstången H, fästad vid pistonen G, är vid dess öfra ända förenad med tvärstången I, uti rätt vinkel emot längden af kitteln. Vid ändarne af tvärstången äro 2:ne förenings-stänger L, med led, och deras nedra ändar äro fästade vid 2:ne armar, som drifva omkring axeln till svänghjulet, under det pistonstången skjuter upp och ned. Den fyrhåliga kranen, som insläpper och afleder ångan till och ifrån cylindern, och hvilken redan blifvit beskrifven vid Leopolds maschin, föreställes vid i, f, g, k. Ångan passerar direkte genom röret g, och framgår till kranen, så att den kan derigenom ingå uti cylindern, antingen öfver eller under pistonen; f är vägen som leder öfver pistonen, och k under densamma; fjerde hålet insläpper ångan uti skorstenen T, sedan den utöfvat sin kraft på pistonen. Kranen omvändes medelst ett serskildt utvexlingsverk. Säkerhets-ventilen är nedtryckt af en häfstång p v, med tyngden v. Kalla vattnet införes uti kitteln igenom ett rör r, som innesluter afledningsröret IF, hvilket hålles varmt af den bortgående ångan, och som sålunda meddelar sin hetta till kalla vattnet.
Woolf, i England, lät år 1820 förfärdiga en ångmaschin, som var både högtrycknings och
