Problemet är sociologisktoch inom kort hastig befolkningsminskning står emellertid av skäl, som mera ingående skola beröras i nästa kapitel, såsom det sannolika för vårt lands del.
Från social synpunkt äro icke blott fruktsamhetstalen i och för sig viktiga utan själva de djupare liggande, genomgripande förändringar av samhällets ekonomiska, psykologiska och moraliska struktur, varom de bära vittne. De sjunkande fruktsamhetstalen äro blott bland de mera påtagliga tecknen på väldiga sociologiskt dynamiska processer, vilka måhända komma att sätta djupare spår i hela vår civilisationsutveckling än någon nu egentligen ens kan ana.
Vad vi således framför allt behövde veta är, vad som egentligen håller på att ske med psykologien och moralen hos vårt folk, de sociala värdeskalorna, själva attityderna till livet, och speciellt till könslivet, familjen och den sociala miljön. Befolkningsfrågan måste i första hand studeras såsom ett socialpsykologiskt och kultursociologiskt problem. Detta problem är utomordentligt invecklat, och här i Sverige har det ju dessutom blivit ett axiom, att vi, som Sundbärg påpekade i sina aforismer, lida av en bristande begåvning, eller låt oss hellre säga: ett bristande intresse för psykologi.
Politiskt sett står saken därför nu så, att det gäller att fatta ståndpunkt till problem, om vilkas innebörd vi äro rätt osäkra; problem, som icke ens äro möjliga att för närvarande fullt klart fixera. Den rådande åsiktsuppluckringen i befolkningsfrågan är därför på sätt och vis en mycket intelligent reaktion. Allmänheten har vunnit en ökad insikt om hur svårt det är redan att fastställa, vad det hela rör sig om.
Vi ha, som redan inledningsvis berördes, kommit mycket långt bort ifrån den klara doktrinära åsiktsklyvningen från åttiotalet och sekelskiftet. De mera djupblickande nymalthusianerna börja med ängslan fråga sig, vad det är för sociala krafter, som här äro i rörelse och som de tidigare i sin oskuld identifierat sitt patos med. Kunna dessa förlopp behärskas och styras
