ännu ej på långt när nått sin slutpunkt ens inom äktenskapen. Med dessa tal för ögonen måste man nämligen säga sig, att det är ytterst sannolikt, att inte bara utom men även inom familjerna födelsebegränsningen ännu har ett gott stycke åter, innan den kan väntas av egen kraft göra stopp.
Lägger man samman allt det, som här framhållits, synes tillräckligt stöd finnas för det påståendet, att vi för de närmaste decennierna med största sannolikhet ha att i Sverige motse ett fortsatt fall av fruktsamheten och ett av detta skäl orsakat än starkare fall av födelsetalen än det som redan på grund av den nu rådande abnorma åldersfördelningen måste inträda. Barnantalet kommer att minskas, både emedan kvinnornas fruktsamhet sjunker och emedan antalet kvinnor i den fruktsamma åldern minskas.
Skola fruktsamhetstalen stanna i sitt fall och i så fall var?
Om denna förutsättning antages vara hållbar, vilket vi hålla för troligt även av skäl, som i denna boks fortsättning och framför allt i dess avslutningskapitel skola fullständigare beröras på tal om själva arten av familjestrukturens kraftigt pågående förändring, blir nästa fråga, var fruktsamhetstalen komma att stanna i sitt fall, om de nu överhuvudtaget stanna.
Nymalthusianerna på åttiotalet och kring sekelskiftet ha av naturliga skäl icke närmare sysslat med denna fråga. De befunno sig i en situation, där de sågo folk leva uselt och föda orimligt stora barnkullar, och där årligen tiotusentals drevos till emigration. Inför denna aktuella situation bringades de att propagera födelsekontroll. Att denna befolkningspolitiska inställning var behjärtad och riktig, det inses nu av människor långt in i det konservativa lägret. De gamla nymalthusianerna få äntligen i efterhand den upprättelsen efter hätsk och tidvis smutsig förföljelse att finna sina teser försiktigt godtagna av konservativa präster, journalister och moralister, eller i alla
