invånare bodde i så starkt befolkade rum. Förhållandena äro bättre i södra Sverige, där på ett flertal orter blott en tiondel eller mindre av dessa lägenheter voro på detta sätt överbefolkade. För de 1926 undersökta 55 städerna visar det sig dock, att 19,7 % av enkelrummen voro belagda med 3 eller flera personer, varvid 42,8 % av den befolkning, som bor i dylika lägenheter, var i denna grad trångbodd. Gå vi tillbaka till 1924 års mera omfattande undersökning, vari ju medtagits även ett flertal smärre orter med särskilt stort ettrumsklientel, ställde sig motsvarande procenttal 21,5 respektive 45,3. Göra vi vissa beräkningar för att nå mera specificerade uppgifter, finna vi att detta år över 10 % av enrumslägenheterna rentav hyste 4 personer eller flera samt nära 5 % 5 eller flera personer, vilket betyder att respektive 29 % och 16 % av ifrågavarande befolkning var i denna ytterligt förstärkta grad trångbodd.
Näst lägenhetstypen ett rum och kök utgör typen två rum och kök den vanligaste. Det vare ett första och blygsamt bostadssocialt önskemål att göra den förhärskande som hem för familjer, vilka man väntar skola föda barn på normalt sätt. Medan i de 55 städerna som undersöktes 1926, 12,2 % av lägenheterna voro enkelrum, enkelkök m. m. och 38,9 % ett rum och kök, omfattade emellertid två rum och kök blott 25,9 %, varjämte 23 % voro tre rum och kök och större. I tvårumslägenheterna bodde då 27,3 % av befolkningen.
Men även i dessa lägenheter om två rum och kök förekom trångboddhet. I nära 9 % av dem bodde 7 eller flera personer, och av hela befolkningen i dessa lägenheter var 18,4 % så trångbodd. En ännu högre trångboddhet är emellertid mycket sällsynt i denna lägenhetskategori, eftersom så stora familjer lyckligtvis börja försvinna. I 1924 års undersökning beräknas dock nära 1% av dessa lägenheter rentav ha hyst 10 personer eller flera, motsvarande nära 3 % av hela den ifrågavarande befolkningen.
Vi ha hittills blott mätt lägenheternas överbefolkning i
