ett fortsatt barnavlande. Äro de försiktigt kalkylerande människor blir det heller inga fler barn utan i stället möjligtvis en bättre bostad. Skönjer man sammanhanget?
Vi ha hittills behandlat den rådande bostadsnöden blott ur trångboddhetssynpunkt. Och detta är även sakligt motiverat: vår bostadsfråga är i huvudsak en trångboddhetsfråga. Men det får icke glömmas, att en icke alldeles oväsentlig del av bostadsbeståndet även är kvalitativt undermåligt. Hur stor del är omöjligt att med större säkerhet avgöra; i fråga om bofälligheten är nämligen statistik nästan obefintlig.
Man vet emellertid, att i nästan alla städer hälsovårdsnämnderna räkna ett antal bostäder, som på grund av fukt, kyla, brist på dager eller dylikt äro utdömningsbara, fastän de likväl av olika orsaker få bebos. I Göteborg har vid en beräkning boråt 6 % av alla smålägenheter klassificerats såsom allmänt bofälliga. I vissa andra städer ligger procenten högre, i åter andra väsentligt lägre. På grundval av vissa enquêter kan den genomsnittliga bofällighetsprocenten i svenska städer antagas hålla sig mellan 4 och 8 % av hela beståndet smålägenheter.
I fråga om bekvämligheter ha stora framsteg gjorts på senare tid. Den bostadsstatistiska undersökning, som nu genomföres, bekräftar dock vad redan kunnat konstateras genom vissa undersökningar i Göteborg och Lund, nämligen att ett stort flertal av i synnerhet smålägenheterna varken ha tambur eller hall utan direkt öppna sig till en gemensam trappuppgång eller förstuga eller ut i det fria. För de allra minsta lägenheterna synes detta vara regel; även för lägenheterna om ett rum och kök torde omkring hälften sakna denna viktiga beståndsdel. Ännu sämre är det alltjämt med garderober och klädskåp. Omkring en sjundedel, i norra Sverige upp emot en fjärdedel av alla lägenheter sakna vidare vatten och avlopp. Även denna brist är särskilt vanlig i just de små överbefolkade lägenheterna. I vissa städer sakna ända till två femtedelar och rentav
