intressantare är emellertid en uppdelning efter inkomstklass. För arbetarhushåll i den lägsta inkomstklassen (intill 825 kronor per konsumtionsenhet[1]) är livsmedelsprocenten 52,7. Den sjunker därefter i varje högre inkomstklass och är i den högsta (över 1,925 kronor per konsumtionsenhet) blott 35,5; för tjänstemannahushåll ställa sig motsvarande yttergränser vid 50,2 och 32,5.
En hög livsmedelsprocent är därvid beroende på låg familjeinkomst men vid viss familjeinkomst dessutom och framför allt på stort barnantal. Har man en viss inkomstklass i sikte – t. ex. jordbruksarbetare, viss yrkesgrupp bland industriarbetarna eller viss tjänstemannagrupp – bestämmas den familjeinkomst-. nivå, som genom hela detta kapitel angivits med termen "inkomst per konsumtionsenhet" naturligtvis nästan helt och hållet av hur många konsumtionsenheter de olika familjerna omfatta, d. v. s. i första hand av hur många barn de ha. Ju flera barnen äro, i desto mindre delar blir ju familjeinkomsten uppdelad. För arbetarfamiljer med en livsmedelsprocent under 30 är således genomsnittliga antalet konsumtionsenheter per familj blott något över 2 (noll- och ettbarnsfamiljerna); för arbetarfamiljer med en livsmedelsprocent av över 60 är antalet konsumtionsenheter i genomsnitt över dubbelt så stort, vilket, då barn blott räknas som bråkdelar av konsumtionsenheter, betyder familjer med relativt stora barnkullar. Medan således livsmedelsprocenten kraftigt stiger, i den mån barnantalet ökas och inkomsten minskas, så sjunker däremot den per konsumtionsenhet för
livsmedel utgivna absoluta utgiftssumman, som motsvarar denna
- ↑ Konsumtionsenhet är ett statistiskt mått på konsumtionsbehovet. En konsumtionsenhet är därvid definierad som konsumtionsbehovet hos en man över 15 år. En kvinna räknas såsom 0,9 konsumtionsenhet och barn i olika åldrar i olika bråkdelar: i åldrarna 0–3 år 0,15, 4–6 år 0,40. 7–10 år 0,75, 11–14 år 0,90.
