gäller arbetsmarknaden, så är här den abnormt stora arbetslöshetsrisken att beakta. Den driver upp lönerna såsom produktionskostnad långt över den nivå, som vore nödvändig för uppnåendet av t. o. m. en mycket högre inkomstnivå för byggnadsarbetarna. I detta och andra hänseenden står samhället inför ett rationaliseringsproblem, som måste lösas. Riksdagen har även i våras på föranledning av ett enhälligt utskottsyttrande begärt utredning av dessa viktiga rationaliseringsproblem och regeringen har just tillsatt en sakkunnig beredning för deras upptagande.
På landsbygden står bostadspolitiken i nära beroende av den allmänna jordbrukspolitiken. Dess linjer kunna klarna blott genom inordnandet i en långsiktig allmän jordbrukspolitik. I städerna sammanhänger den med tomtpolitiken, stadsplaneringen och beror av expropriationslagstiftningen. En ny hyreslagstiftning måste genomföras, som tryggar hyresgästernas intressen och i första rummet de barnrika familjernas. Själva fastighetsägandet måste överhuvudtaget ges en socialt betryggande organisation. I alla dessa hänseenden pågå utredningar.
Bostadsfrågan ligger i så måtto bättre till just för närvarande än flertalet av de övriga här berörda socialpolitiska problemen, i det den nu äntligen på allvar tvingat sig fram till den offentliga opinionens intresse och föranlett statsmakterna att igångsätta ingående utredningar. Låt oss hoppas att utredningskvarnen icke mal förgäves.
Fysisk och psykisk hälsovård.
Vid sidan av de hittills behandlade socialpolitiska kraven på att familjernas och i första rummet barnens rent elementära livsbetingelser – sund och tillräcklig föda samt sunda och rymliga familjebostäder – skola tryggas, framstår ett fortsatt utvecklande av vår sjukvård och framför allt vår hälsovård såsom den viktigaste socialpolitiska reformen av profylaktisk,
