ägna sin tid och sina krafter däråt. Den nya hälsovårdsorganisation, som nu genom olika utredningar börjar ta fasta former, kommer eljest att sväva i luften, och förordningarna komma att stanna på papperet. Tjänsteläkarna måste då avlönas och anställas på ett sådant sätt, att de verkligen förbehållas åt sin tjänst, och icke som nu ofta hänvisas till att ha tjänsten som en bisyssla eller rentav blott såsom en skylt för privatpraktik.
Vi tänka därvid i första hand på stadsläkare och provinsialläkare. Om själva sjukvården alltmer dras över till sjukhus och offentliga polikliniker. blir det även naturligt och möjligt att ta dessa tjänsteläkares tid mera helt i anspråk för de egentliga hälsovårdsuppgifterna. Förutsättningen är då ytterligare, att i nära anslutning till sjukhus och polikliniker särskilda sjukvårdsläkare och sjuksköterskor bli anställda för att göra sjukbesök i hemmen och där ge sjukvård, i de fall den sjuke icke kan uppsöka poliklinik, respektive anses icke böra intagas på sjukhus. Detta skulle betyda en ökad specialisering genom utbyggandet av parallella hälsovårdstjänster och sjukvårdstjänster. Först därigenom skulle de nuvarande tjänsteläkarna kunna frikopplas för mera ren hälsovård.
Såsom assistenter åt de till hälsovårdsläkare förvandlade tjänsteläkarna böra stå hälsosköterskor med en för hälsovårdsuppgifterna ändamålsenligt lagd utbildning. Medicinalstyrelsens förslag om distriktssköterskor, som skulle ha hand om viss hemsjukvård, barnavård, bostadsvård, dispensärvård o. s. v., förtjänar i detta samband att understödjas såsom ett steg i rätt riktning. För att dessa distriktssköterskor verkligen skola kunna ägna sig åt hälsovårdsuppgifterna, är det emellertid därvid ett önskemål, att sjukvården så småningom i möjligaste mån lägges på andra, ambulerande sjuksköterskor.
Det är givet att en dylik omorganisation kommer att ta viss tid. Framför allt i de folkfattiga trakterna av landet kommer, trots de förbättrade kommunikationerna, tuspaltningen av sjuk-
