dess läggande under social kontroll kan man vidare icke undvika att lägga upp en ordnad sexualrådfrågning, vilken ävenledes naturligt faller under hälsovårdsläkarens ansvar. Framför allt kommer emellertid hans och distriktssköterskans arbete att få inriktas på barnens och den växande ungdomens hälsovård – en uppgift som, rätt bedriven, skall komma att visa sig gälla familjens och skolans hela liv.
På alla dessa områden gäller det att leda och övervaka men framför allt att upplysa, väcka och fostra. Vi behöva en landsomfattande, propagandamässigt lagd upplysningsverksamhet i hälsovårdsfrågor, och det är hälsovårdsläkaren och distriktssköterskan som här skola vara de lokala organen. Vi talade om behovet av en dylik upplysningsverksamhet, då vi behandlade frågan om barnens näringsstandard, frågan om bostadshygienens höjande o. s. v. Hela problemet om en förbättrad barnavård är överhuvudtaget till en väsentlig del en upplysningsfråga. Behovet av vederhäftig sexualupplysning är vidare i princip allmänt medgivet. På alla områden saknas för närvarande ändamålsenlig och tillräcklig upplysningsverksamhet, och avsaknaden därav har kännbara verkningar på folkmaterialets kvalitet.
Från profylaktisk synpunkt ligger naturligtvis huvudvikten vid vården av barnens och de ungas hälsa. Vad man redan, i synnerhet på vissa orter, kunnat åstadkomma i fråga om spädbarnsvården, visar vägen. Genom upplysning och annan sjukdomsförebyggande verksamhet har man lyckats pressa ned barnadödligheten väsentligt. Man har intresserat stora delar av vårt folk för en mera rationell spädbarnsuppfödning och för riktigare metoder i spädbarnens vård överhuvudtaget. Barnen över den späda åldern ha emellertid ännu icke fått tillgodonjuta samma nitälskan, samma propaganda och samma offentliga hälsokontroll. I synnerhet ha alla psykiskt hygieniska synpunkter fått stå tillbaka för de trångt pediatriska. Det är gott och väl med ett levande intresse för idealiska mjölkblandningar,
