Den psykiska hälsovårdenDen psykiska hälsovården som socialt arbetsprogram är emellertid ingalunda avhängigt av om läkarna bli de, som komma att upptaga de mentalhygieniska uppgifterna. Den psykiska hälsovården kan även tänkas överlämnad åt barnpsykologiska experter (och åt specialutbildade pedagoger; jfr t. ex. "visiting teachers" i Amerika och "Heilpädagogen" i Tyskland), anställda som konsulenter vid skol- eller hälsovårdsorganisationer. En dylik utveckling försiggår i vissa andra länder, där läkarna ej lyckats som här förhindra all utveckling genom att å ena sidan resa monopolkrav på den praktiska psykologien och å andra sidan ingenting uträtta. Skulle tjänsteläkarna icke – som här förutsatts – i väsentlig mån frikopplas från det rena sjukvårdsarbete, som nu vanligen tar huvudparten av deras arbete, vore en dylik fristående utveckling av den psykiska hälsovården det enda riktiga och naturliga. Ty att tänka sig att en och samme man skall ha kvalifikationer att sköta all sjukvård, all socialhygien, all barnavård och all psykisk hälsovård inom sitt distrikt vore en farlig illusion, sett" endast kan resultera i slentrian och kvacksalveri på allra o råden och i synnerhet det mentalhygieniska.
Hur än den rådgivande psykiska hälsovården praktiskt organiseras, kommer den att kräva ett nära samarbete med hem och skola. På båda dessa håll fordras fördjupade psykologiska insikter och ett finkänsligare pedagogiskt handlag. För att kunna göra föräldrarna bättre ägnade att medverka till denna kvalitetshöjande uppfostran behövs en landsomfattande "föräldrauppfostran". Samtidigt måste vi sörja för en betydligt förbättrad praktisk–psykologisk utbildning vid seminarier av olika slag jämte ett säkrare urval av läraraspiranter efter deras lämplighet som verkliga uppfostrare, ej endast undervisare. Den föreställningen måste utrotas, att var och en duger till lärare, som har bokliga kunskaper till övers i undervisningsämnena.
