Bygg för barnenSå mycket kunna vi nämligen icke med bästa vilja stegra bostadsstandarden. Dessa tillflyktsställen för småbarnen – som skulle ersätta bakgårdarna, de trafikerade gatorna och spiselvrårna – har man just tänkt sig utrustade med leksaker, med måltider, med utomhuslekplatser och med kompetenta småbarnslärarinnor.
Detta är en sund tanke och en nödvändig reformlinje. Bostadsexperterna synas även ha rätt därutinnan, att dessa storbarnkammare eller barnkammarskolor böra strös ut överallt i kvarteren och så direkt som möjligt förbindas med de enskilda hemmen. Den sociala bostadsförsörjningen bör ju överhuvudtaget läggas mer efter centraliserad hushållsdrift för att verkligen kunna tjäna den nutida familjeutvecklingen och för att med samhällets nödvändigtvis begränsade resurser kunna nå en maximal förbättring av hemförhållandena, sådana dessa gestalta sig under nuvarande betingelser. I denna socialpolitiska utveckling hör också barnkammarskolan in. Att den därtill, som vi nyss framhävt, ur psykologiska och pedagogiska synpunkter har större förtjänster än man vanligen från bostadssocialt håll vågat antaga, att den alltså icke är en nödfallsutväg utan i vissa hänseenden ett principiellt uppfostringsframsteg är ju bara ett ytterligare stöd för denna reformlinje. H. S. B. i Stockholm har redan utfört ett pioniärarbete på detta område. – Även om småbarnsvården skall direktare samordnas med bostadsförsörjningen än vad fallet är med den vanliga skolan, som kräver centralisering för att vara effektiv, måste ändå denna uppfostringsverksamhet i framtiden komma att ledas av det allmänna genom någon utvidgning av de sociala organen.
I alla händelser synes skolan böra kontrollerande omspinna hela den allmänna barnuppfostran i landet. Även de privata och halvprivata kindergarten och barnkrubborna, kollektivhusens och de kooperativa bostadskomplexens barnkammare måste in under pedagogiskt och skolhygieniskt överinseende. Våra skolmyndigheter måste ha möjlighet och skyldighet att
