fosterfördrivningen. Även om den utföres sakkunnigt, är den inte utan sina risker för liv och framtida hälsa, och det förhåller sig t. o. m. så, att dessa risker icke äro med större säkerhet vetenskapligt utredda. Därtill kommer som sagt de moraliska betänkligheterna. Även de, som nu måste ivra för en lagstiftningsreform, behöva icke ge avkall på sin personliga uppfattning, att handlingen icke är i normala fall försvarbar. Och själva tillvaron av fall, där fosterfördrivning på sociala indikationer nu måste göras tillåtlig. är socialmoraliskt en fruktansvärd anklagelse mot vårt samhälle för hyckleri och för bristfällig social organisation.
Men i det läge vi nu befinna oss, finns ingen annan lösning än att svälja denna anklagelse och frigiva fosterfördrivningen i stor utsträckning. Vinsten är i första hand att fosterfördrivningarna bli sakkunnigt gjorda. De av icke läkare utförda aborterna böra givetvis fortfarande falla under lagens förbud och ingen undfallenhet längre visas. Ty där riskeras liv och hälsa i långt högre grad än nödvändigt. I samband därmed ter det sig även ganska självklart, att handeln med abortredskap, sonder etc. skall regleras och monopoliseras för apoteken, och att den övriga handeln skall kriminaliseras. Framför allt måste såsom ett viktigt komplement till lagändringen krävas ej blott preventivlagens upphävande utan positiva åtgärder till vidgad sexuell upplysning och till mödraskydd.
Det har förut varit möjligt att ta olika ståndpunkt till frågan om fosterfördrivningens vara eller icke vara. Och det kan stå olika åsikter om villkoren för fosterfördrivningens tillåtlighet. Det är bara en ståndpunkt, som är orimlig, och det är att låta det gå, som det nu går. Så som den allmänna opinionen faktiskt ligger till, synes det också blott vara en tidsfråga när såväl preventivlagen blir avskaffad som fosterfördrivningen legaliserad och lagd under social kontroll. Konventionellt pryderi och moralisk räddhåga kunna fördröja denna reformer ett par år men icke varaktigt förhindra deras genomdrivande.
