Nymalthusianismen livideradInom justitiedepartementet har man
redan utformat ett lagförslag i abortfrågan, som sedan varit utsänt till vissa läkare och jurister och diskuterats vid deras sommarkongresser. I allmänhet har man därvid ställt sig långt mer förstående än för blott en mycket kort tid sedan: i synnerhet inom läkarkåren har på sina håll en hastig och glädjande sinnesändring ägt rum. Den redan omnämnda abortutredningen har haft till uppgift att överarbeta detta förslag. Den har även överlämnat ett preliminärt betänkande, som nu befinner sig på remiss. Proposition är att vänta till årets riksdag, och om reformen då – såsom sannolikt är – faller, så faller den framåt. Sällan är det så lätt att med säkerhet profetera om den framtida lagstiftningen som i just dessa två frågor. Mycket längre bort ligger den tid, då vi verkligen skola ha lyckats öppna det svenska folkets ögon för frågans djupare samhälleliga innebörd: att vi endast genom till grunden gående ekonomiska och sociala reformer kunna undanröja de motiv, som nu driva mångtusende kvinnor att önska sitt foster fördrivet.
Långt dessförinnan står nymalthusianismen segerrik på sin sista stridslinje. Rörelsen har därmed löpt linan ut och sett sina krav förverkligade. Ingen kommer i framtiden att ifrågasätta annat, än att barn skola födas blott efter föräldrarnas fria val. Den nymalthusianska rörelsen tillhör då för Sveriges del historien. Den skall ha sitt äreminne, men positivt har den ingenting mera att ge.
Kvar står emellertid den sociala befolkningsfrågan alltjämt lika brännande eller mera brännande. Till detta problems moderna gestaltning har födelsekontrollens framträngande verksamt bidragit, men ingen födelsekontrollpropaganda i världen erbjuder en rimlig lösning av detta sociala problem.
Ett av de viktigaste skälen för de nyss berörda nymalthusianska reformernas snara genomförande är i själva verket, att vi först därigenom mera slutgiltigt kunna likvidera åttiotalsradikalismen i befolkningsfrågan. Denna radikalism är nu i
