finns ett visst samband mellan det politiska ras- och klassbarbari, som just nu gör sig brett i Tyskland, å ena sidan, och å andra sidan den flathet. som där sedan länge visats för allsköns ovederhäftig, spekulativt biologisk gottköpsvisdom i sociala frågor. Till nazismens förhistoria hör även, att detta olyckliga land under två generationer nära nog saknat en kritisk socialvetenskaplig forskning på internationell standard. I sista hand kunna de biologiska ras- och klassdoktrinerna och med dem ras- och klassfanatismen blott övervinnas genom kritisk social forskning.
De generella teoriernas bankrutt.
Att vetenskapsmännen numera icke se sig i stånd att i befolkningsfrågan lämna enkla och generella vetenskapliga teorier och doktrinära politiska åsikter till allmänhetens bruk, är ingenting att sörja över. Tvärtom. Det vittnar blott om en sunt kritisk självbesinning, som bland annat är den bästa förutsättningen för fruktbara specialstudier.
Viktiga sidor av befolkningsfrågan äro emellertid synnerligen svåråtkomliga för en forskning, som försmår de billiga skenlösningarna. Befolkningsspörsmålet framstår således invecklat redan genom olika socialgruppers skiljaktiga fruktsamhetsutveckling, genom övergångsverkningarna på åldersfördelningen o. s. v. Det är ytterligt svårt att överskåda redan vad som faktiskt sker. Vad den framtid, som ligger längre bort än ett fåtal år, skall bära i sitt sköte, därom veta vi egentligen alls ingenting med större säkerhet.
Då man gör uppskattningar över den framtida befolkningsutvecklingen, måste man nämligen göra vissa antaganden bl. a. om hur den framtida fruktsamheten kommer att ställa sig – men detta är just det stora frågetecknet. Vår kunskap om de sociologiska faktorer, som i sista hand styra detta förlopp, är i många hänseenden otillräcklig. En mycket snart inträdande
