kring huvud och hals. Hon drog av pälsstövlarna och satte på sig skor med silverspänne.
Så började hon städa i stugan — slätade till kuddar och fällar i sängen, sedan Björn legat där på dagen, torkade av långbordet och lade bänkhyendena tillrätta.
Fru Åshild stod framför spisen och rörde om i kvällsgröten, när hundarna gåvo skall. Hon hörde hästarna på tunet, män kommo in i svalen och en stötte mot dörren med ett spjut. Åshild lyfte grytan från elden, rättade litet på sin dräkt, och med hundarna vid sidan gick hon fram och öppnade.
Ute på det månljusa tunet stodo tre unga män och höllo fyra hästar, vita av rimfrost. Han som stod i svalen ropade glad:
»Moster Åshild, kommer du själv och låter upp! Då månde jag säga: Ben trouvé!»
»Systerson, nej är det du! Då säger jag dig detsamma! Gå in i stugan, medan jag visar dina män till stallet.»
»Är du ensam i gårde?» frågade Erlend. Han följde med, under det hon visade männen tillrätta.
»Ja, herr Björn och vår legokarl drogo inåt fjället med släden — de skulle se till att få hem något foder vi ha höstat däruppe», sade fru Åshild. »Och tjänstepiga har jag ej», tillade hon leende.
En stund därefter sutto de fyra unga männen på ytterbänken med ryggen mot bordet och sågo på den gamla frun, som sysslade lugnt och raskt med att sätta fram mat åt dem. Hon lade duk på bordet och satte fram ett tänt ljus, kom med smör, ost, en björnskinka och en hög trave tunna, fina brödkakor. Hon hämtade upp öl och mjöd ur källaren under stugan, och så öste hon upp gröten i ett fint träfat, bad dem vända sig inåt och börja.
»Det är litet för er, unga karlar», sade hon leende. »Jag får koka en gryta gröt till. I morgon skall det vankas bättre kost, men jag har eldhuset stängt på vintern, utom när jag bakar eller brygger. Vi äro få människor här på gården, och jag börjar bliva gammal, frände!»
Erlend skrattade och skakade på huvudet. Han lade märke till att hans svenner uppförde sig så höviskt och vördnadsfullt mot den gamla kvinnan som han aldrig sett dem göra förr.
»Du är en förunderlig kvinna, moster! Mor var tio år yngre än du är nu, när vi voro hos dig sist, och hon såg äldre ut, än du gör i kväll.»
»Ja, ungdomen gick fort nog från Magnhild», sade fru Åshild stilla. »Var kommer du nu ifrån?» sporde hon strax efter.
»Jag har varit en tid på en gård norrut i Lesja», sade Erlend. »Jag hade lejt mig husrum där. Jag vet icke om du kan gissa vad ärende jag har här i dessa bygder?»
»Du menar om jag vet att du låtit fria till Lavrans Bjölgulfsons dotter här söderut på Jörundgård?» sade fru Åshild.
