svarta pälskappan med silverhäktorna tycktes tynga hennes späda, tunna gestalt.
»Vill du att jag skall rida hem med dig — så kan Orm fara med båten?» föreslog mannen, »du vill väl helst slippa fara över fjorden, du —»
»Ja, nu vill jag väl ogärna i båt —»
Det var lugnt nu och töväder — från träden lösgjorde sig oupphörligt stora flagor av tung, våt snö. Himlen hängde låg och mörkgrå över den vita staden. Det var en gröngrå skiftning av vattnighet i snön, och husens timmerväggar och gärdsgårdarna och trädstammarna syntes svarta i den fuktiga luften. Aldrig hade Kristin sett världen se så kall och blek och vissen ut, tyckte hon.
III
Kristin satt med Gaute i knät och såg utåt från höjden norrom gården. Det var en sådan vacker afton. Sjön låg alldeles blank och stilla där nedanför och speglade åsarna och By-gårdens hus och de gyllne skyarna på himlen. Doften av löv och mylla trängde fram så stark efter regnet förut på dagen. Gräset nere på ängarna måste vara knähögt redan, och åkrarna voro dolda av brodden.
Det var lyhört i kväll. Nu började piporna och trummorna och gigorna åter nere på vallen vid Vinjar — det lät så vackert hitupp.
Göken teg långa stunder åt gången, men så slog den några locktoner långt borta i skogen söderut. Och småfåglarna kvittrade och drilade i alla dungar kring gården — men spritt och svagt, ty solen stod högt ännu.
Den hemmavarande boskapen kom med skällklang och råmande ut ur hagen ovanför grinden.
»Nu får Gaute min mjölk snart», jollrade hon för barnet och lyfte upp det. Gossen låg, som han brukade, med sitt tunga huvud på moderns axel. Ibland tryckte han sig fastare intill henne — Kristin tog det för tecken till att han ändå förstod hennes joller och smekord.
Hon gick nedåt till husen. Utanför stugdörren sprungo Nåkkve och Björgulf och lockade på katten, som hade räddat sig undan dem upp på taket. Så började pojkarna på igen med den avbrutna dolken, som de ägde gemensamt, och grävde vidare på hålet i förstugans jordgolv.
Dagrun kom in i hallen med getmjölk i en stäva, och husfrun lät Gaute dricka skopa efter skopa av den varma drycken. Pojken gav missbelåtna grymtningar från sig när tjänstkvinnan talade till honom, slog efter henne och gömde sig vid moderns barm, när den andra ville röra vid honom.
