jo riddaren St. Jöran till häst, han som står dernere i kyrkan. Jag tog af mig mössan, ty jag är alltid höflig mot mina grannar, äfven om de bo på nedra botten. Herr Ryttmästare sad’ jag, Ryttmästarn ute och vädrar sig så sent på natten. Han svarade: jag har kommit upp för att ta afsked af Riddarholmstornet. Tänker Ryttmästarn, frågade jag, företa en lustresa — kanske till Spanska kriget, som herrar Officerare bruka? Men han svarade inte, utan red sin väg. Jag ville bjuda honom på fälknäppen, men si det stod inte till.
Mångelskan.
Nu ljög Tornväktarn med respekt så sägande.
Tornväktaren.
Nå så tar jag ingenting för’et heller — — gif mig en smörbakelse för lika godt pris.
(buller höres i torntrapporna).
Tornväktaren.
Aha — der ha vi folket som ska se på Kröningen.
TREDJE SCENEN.
De förre. Vaktmästaren och Christine. Folk af båda könen (uppkommande).
(Sång N:o 2.)
Låt oss försigtigt gå
Att vi från tornet inte falla må!
Försigtigt gå nu på altanen utan buller och utan trängsel,
Låt oss alla varsamt hållas inom denna låga stängsel!
Ja låt oss nu alla försigtigt gå,
Att vi från tornet ej nedfalla må!
