Sida:Kungörelse 8-2-1814.djvu/3

delar, i detta afseende alla Wåra tänkesätt, och skall fortplanta dem på sin Son. Må från detta ögonblick all afund försvinna mellan den skandinaviska Halföns tvenne Nationer. Deras gemensamma styrka hvilar i deras inbördes enighet och förtroende. Utan ärelystnad öfver deras gränsor, äga de ej någon annan än att försvara deras jord. Kriget skall ej mera sträcka sina olyckor till Eder. De fjellar, som åtskilja Sverige och Norrige, upphöra nu att vara gränsor. Hafvet och Jnbyggarnes tapperhet äro hädanefter de enda förmurar dessa Riken behöfva. Wi hafve vidtagit alla nödiga anstalter, för att påskynda Spanmåls-tillförseln till Eder. En upplifvad handel och öppnade hamnar skola i detta afseende understödja Wåra bemödanden och bereda Eder nya och länge saknade källor till förkofran. J skolen svara — och Wi tviflade ej derpå, — genom den allmänna Ordningens vidmagthållande, genom den lydnad J ären Eder nya Konung skyldige, genom det förtroende J Honom gifven

samme Fölelser som Vi. Han fortplanter disse paa Sin Sön. Fra nu af bör al Uenighed ophöre imellem de tvende Folkeſlag, der beboe Skandinaviens Halvöe. Det er i Enighed, i gienſidig Tillid Deres Styrke hviler. Ærelyft over ſine Grændser vil de ei have; de vil ikkun have den, at forsvare deres Jord. Krigen naaer nu ei meere Eders Land. De Fielde der ſkille Sverrig fra Norge, ophöre att være Grændser. Begge Folkeſlag behöve fra nu af ei andre Volde end de Have, der omgive dem, og det Mod der hviler i deres Bryſt. Vi have gjort alt mueligt for at paaſkynde Korntilförselen til Eder. Eders nye oplivede Handel, Eders aabnede Havne vil underſtötte Vore Beſtræbelser, og vil bringe Eder Velſtands-Kilder, som i lang Tid have været savnede. — Svarer — Vi tvivle ej derpaa — med den Lydighed J skylde Eders nye Konge, med den Tillid J bör have till Ham, og med en sand Fædrelands Kierlighed, til den Faderlige