et visst Capital, hvar af han icke är angelägen at lemna något åt sina arfvingar, sätter det in på Ränta hos en välbetrodd Man, med förbehåll, at årligen få ut en viss lika stor summa i så och så många år: e.g. i 20 år, om han tror sig ej kunna lefva längre. Missräknar han sig och lefver mer än 20 år, blir hans öde at dö i fattigdom, emedan både Capital och Ränta då äro förtärde.
De här i Riket inrättade Änke och Pupil- samt Regements underhålls- Cassor skulle ock antingen med tiden råka i undervigt genom alt för dryga utbetalningar, eller göra insättarena orätt genom alt för knappa, så framt icke all til ärhållande mögelig sannolikhet, angående människornas medelmåttiga lifs-längd, varit lagd til grund under Planen.
Uti köp och afhandlingar om Fastigheter, såsom då en åtager sig at försörja Säljaren til död-dagar, samt vid Testamenten och flera dylika tilfällen, pläga ock hos oss ej sällan förekomma mål, hvilka en försigtig ej vil låta ankomma på blott lyck-skott.
At alla dessa frågor, och åtskilliga andra, som jag vid tilfälle vil nämna, kan hämtas mycket ljus utur Förtekningar på döda, hvar uti hvars och ens ålder vid aflidandet är utmärkt. Men de böra försigtigt nyttjas. Et eller annat års Förteknngar göra ej en beständig Regel; ty vissa sjukdomar, som ej alla år äro lika gångbare, angripa den ena åldren mer än den andra: derföre är många års förfarenhet nödig. En enda Stads eller orts efterdöme får
