Skilnaden emellan Kerseboom och Deparcieux
är störst i de yngre åren, då den senare
lofvar längre lifs-tid: hvilket synes komma deraf,
at han endast rättat sig efter deltagare uti lifs-tids
Räntor och Tontiner, som redan vid insättningen
til större delen genomgått kopporna, samt
eljest varit rätt friske. Ty ingen vågar gerna en
dryg utgift på de sjukliga, som efter människligt
utseende ej länge få njuta frukten deraf. Kerseboom
har deremot, til sin Tabells uträknande,
jämväl nyttjat andra förtekningar, för hvilken
orsak den ock bättre lärer passa sig med människorna
i allmänhet.
Det vore förmätet, om någon, i anledning af denna Tabell, gjorde sig saker, at ännu få lefva många år. I alla åldrar dö någre, och det står i Försynens välbehag, hvilken lotten först träffar. Men det är dock vid många tilfällen nyttigt, at hafva någon Probabilitet til efterrättelse. Besynnerligen kan den, som åtager sig at betala lifs-tids räntor åt en myckenhet folk, göra sig stat på, at hvarken mycket förlora eller vinna, om han inrättar Räntan til 36, högst 40 års utbetalning til alla, som vid öfverenskommelsen voro 20 år gamle; 30, högst 34 års utgift, på dem som voro 30 år gamle, när accordet gjordes, och så vidare; ty så många år en del af Ränte-tagarne lefva öfver den tiden, så många ungefärligen lefva de öfrige derunder.
At de yngste barnen efter Tabellen hafva mindre tid at lefva, än de äldre, bör icke förekomma
