Om det ock medgifves, at ej et blindt öde härskar öfver människors lif och död: at Gud i Naturen nedlagt bote-medel för många sjukdomar: at vi böre nyttja dem: at mången nyttig medborgares lifstid kunde mycket förlängas, genom mera inskränkt frihet, at med oordentelig lefnad skada sin hälsa, genom hälso-brytande oseders afskaffande och god ordnings införande på Landet och i Städer: genom tjänlig skötsel, förfarna Läkares råd och bepröfvade Läkedomars bruk vid infallande sjukdom: om det äfven medgifves, at smittor ofta kunde antingen aldeles förekommas eller i tid dämpas, genom nyttiga anstalter, sådana, som i alla välbestälda Riken nu äro gjorde, emot Pästen; så lärer ej heller nekas, at ju all uptänkelig omsorg i dessamål är både nödig och nyttig.
Vidare, såsom det är en förmon för en anförare, at väl känna sina fienders styrka, vapen och sätt at skada: at veta, på hvad orter och vid hvilka tilfällen de pläga göra inbrått, samt huru de utbreda sig; så har ock en eftertäksam Regering mycket vunnit, då det gifves vid handen, huru folk-förmeringens bätskaste fiender, sjukdomar, förhålla sig i Städer och Lands-orter: hvilka af dem göra största vålds-värkan: på hvilka orter den eller den sjukdomen är mäst rådande: huru smittor fortplantas och utvidga sig: i hvilken ålder och på hvilka årstider människan mäst angripes af någon viss sjukdom, med mera. Sådan kunskap gifver anlednng at tänka på kraftiga författningar, at mota så grymma fiender: at uptäcka och förekomma orsakérna,
