Förtekning på alla, som inom et Lands gränsor blifvit födde och döde, och verkeliga förmeringen i medlertid antingen befinnes större eller mindre, än öfverskottet af födda medgifver; så kan det ej tilskrifvas annan orsak, än Främlingars inflyttning i den förra händelsen, och inhemska mäns utflyttning uti den senare, på hvlika man här igenom kan få redo.
Alle de, som gjordt anmärkningar öfver Förtekningar på födda och döda, hafva bemödat sig at utsöka rätta förhållandet emellan antalet af alla lefvande i et Land, och antalet af dem som der dö inom et år, til at derigenom finna en allmän Regel, at genom antalet af de döda uti hvad Land det vara må, få veta summan af alla des invånare med unga och gamla. De hafva varit angelägnare om denna proportion, som likväl, för orternas och årens mer och mindre sjuklighet, är mycket föränderlig, än om proportion emellan alla lefvande och dem, som födas, hvilken jag uti de tvänne föregående stycken af dessa Anmärkningar omtalt, och som både af förfarenhet och sannolika skäl tyckes vara mer beständig, allenast man i de Catholska Länderna håller särskild räkning på hela det andeliga Stånder, som ej bidrager til fortplantningen. Jag medgifver likväl, at bägge Proportionerne äro nyttige at veta och jämföra.
Graunt påstår, at på Landsbygden i Ängland dör årligen vid pass hvar femtionde, men i London hvar 32:dra. Struyk säger at döden tager årligen bårt i Holland hvar 24:de. I Beslau dör, efter Halleys uträkning, hvar 28 eller 29:de. Süssmilch håller för troligt, at i de
