til hög ålder på Landet än uti Städerna, utan tvärt om är bevisligt, at verkeligen så sker; lärer dock minsta delen af dem, som sägas hafva aflidit af ålderdomsbräkelighet, med rätta stå i den Classen. Jag finner folk af 50 och 60 år deruti anteknade, som visserligen kunnat lefva längre för ålder. Om inge andre hitfördes, än de, som utan annan sjukdom utslockna, såsom ljus i brist af olja, skulle de förmodeligen ej blifva så mycket flere här, än i Berlin.
At i barnsbörd så många Hustrur tilsätta lifvet, påminner om nödvändigheten af flera förfarna Barnmoderskor i Städer och på Landet, hvarigenom största delen kunde räddas, så väl mödrar som barn, hvilka til et antal af 1800 årligen här i Riket komma döde til verlden, eller dö straxt efter födslen. Dessa åren har här i Riket hvart 94 barn kostat modrens lif, om man antager, at af alla, som dödt i barn-säng, ingen under den tiden fått någon annan sjukdom, som varit rätta döds-orsaken. Hvart 50:de barn har varit död-födt, eller aflidit straxt efter födelsen, och ibland dem hafva nästan två tredje-delar varit gossar. Vid detta tilfälle vil jag ock nämna, fast än det icke hörer hit, at uti hvar 72:dra barnsäng vankas tvillingar; men trillingar får allenast en barnaföderska ibland 3000.
At öfver 500 barn årligen genom så kallad våda, men rättare genom mödrars och ammors oaktsamhet, qväfvas, är ohyggeligt at påtänka. Det är ingen tvifvel, at ju långt flera på det sättet omkomma, som ej angifvas derföre, och at ännu mångfaldigt flera så skadas, at de aldrig få någon
