kritiken lofordade enhälligt den sköna, friska stämman — »en äkta nordisk tenor, hög, ren och klar». Hans andra stora roll under samma spelår blef titelpartiet i »Oberon», då han likväl ej stod på affischen som debutant, liksom ej heller vid den tredje större roll som blef honom tilldelad, Ernesto i »Don Pasquale», hvari han uppträdde i november samma år. I två år stod han kvar vid elevskolan. Till lärare hade han Julius Günther, och sedermera var Ivar Hallström den »som för honom allt klarare framställde de tekniska hemligheterna af sångens svåra konst och som med det varmaste intresse sökte och lyckades utbilda hans vackra stämma och hans ännu slumrande dramatiska anlag».
Då han den 1 juli 1875 erhöll sitt första aktörskontrakt fick han på samma gång tjänstledighet under ett helt år för att i Paris studera sång för den berömde Masset. Efter sin hemkomst uppträdde han första gången den 18 sept. 1876 som Nemorino i »Kärleksdrycken». Det var dock först vid ett af Zelia Trebellis gästspel som Arvid Ödmann blef till fullo uppmärksammad, då han den 30 jan. 1878 vid den världsberömda sångerskans sida utförde Fernandos parti i Donizettis »Leonora». Denna afton blef för den 27-årige sångaren en öfverväldigande triumf, och han blef efter detta allt mer och mer publikens gunstling. Han var sedermera — med undantag af de båda spelåren 1887—1889, då han var engagerad vid det Kongel. Teater i Köpenhamn — fästad vid den svenska operascenen till utgången af februari 1911, alltjämt hyllad som måhända ingen sångare å vår scen före honom. Och äfven om stämman hos den sextioårige tenoren under de sista åren helt naturligt ej ägde samma friskhet som förut, var han dock i sitt uppträdande på scenen ännu lika ungdomlig och spänstig som i sin krafts dagar. Ett särskildt bevis på den gunst han in i det sista kunde glädja sig åt från publikens sida erfor han vid sin afskedsrecett den 17 okt. 1911 då »Romeo och Julia» uppfördes, och den hyllning som då ägnades den populäre sångaren torde vara nästan enastående i teaterns annaler. Under den tid af 35 år som Arvid Ödmann tillhörde den svenska operascenen, utförde han ej mindre än 77 olika operapartier, och ensamt på Kungl. Teatern i Stockholm uppträdde han omkring 3,000 gånger, däraf 200 gånger
