Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/143

Den här sidan har korrekturlästs

den kortaste vägen. — Så där!

Fabrikör Åvik, som var en kraftig man, befann sig ingalunda i livsfara. På grund av sin lätta klädsel hade han ingen större svårighet att hålla sig uppe. Planertz lyckades få båten i hans närhet, men i samma ögonblick fabrikören skulle kränga sig upp, tumlade han om på ett oväntat sätt i vattnet, dök under och försvann. När han åter kom upp till ytan, fick emellertid den dystre herr Planertz tag i bakdelen på de skinande bolstervarsbyxorna, och tack vare detta grepp och byxornas styrka kvarhölls fabrikören, som fått sig en för djup klunk vatten och därför ett ögonblick tappade sinnesnärvaron. Inom ett ögonblick var han åter i båten.

Den bleke gymnasisten hade hela tiden stått med uppspärrade ögon och tvinnat en skotända så häftigt, att den nu liknade en korkskruv. Medan det spännande räddningsarbetet pågick, hade han flera gånger känt ett behov att krypa ur sitt eget skinn. Under de närmaste minuterna hördes endast frustningar och spottningar i snipan, varefter färden så småningom i lugn fortsattes, sedan även rullspöt blivit uppfiskat.

— Tack, Planertz, för ditt karlatag, sade fabrikören. Det var ett riktigt karlatag! Jevlerimä!

— Jag ber, svarade ingenjören lugnt. Du hade sannolikt inte så mycket luft kvar i lungorna, när Jag kom dig till hjälp. Och det är möjligt, att, om ännu ett par minuter till förgått, du hade varit i total avsaknad av syre. Men lyckligtvis känner jag ju till återupplivningsmetoden enligt Strubacks system: armars häftiga växelrörelser och bågformig kroppsställning samt de berömda tvärgnidningarna. — — —

På söndagens eftermiddag stack fröken Åvik ut huvudet genom ett av gårdsfönstren, ty hon hörde faderns röst därnere. Vid sidan om fabrikör Åvik upptäckte flickan ingenjör Planertz och bror Frans, och hon hälsade de återkomna sjöfararna med en nickning och en vinkning. Fabrikören hälsade tillbaka med ett ”goddag, min lilla tös”, och ingenjör Planertz avtog sin hårda hatt till en styv och saklig hälsning, medan broder Frans sakta smet från sällskapet för att avsluta sin avbrutna franska lektion tillsammans

139