Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/150

Den här sidan har korrekturlästs

där ni kan få ro och lugn. Det är alldeles säkert, att fröken Åvik behöver det.

Märta är också mycket trött, tröttare än hon själv vet av. När föräldrarna höra doktorns mening, bli de oroliga och vilja påskynda dotterns avresa, men hon har svårt för att skiljas från Edmund.

Till sist beslutar hon sig för att fara bort en tid och vila sig på en plats, som icke ligger så långt borta från föräldrarnas hem och broderns sjukläger.



19
En flagga på halv stång och en ödesdiger badning

Arkitekten Gren stod bredbent på pensionat Koluddens gräsplan och drog i flaggstångssnöret, som trasslat in sig i toppen. Snöret smällde och slog, och flaggan ville icke gå upp mer än till hälften. Den tystlåtna värdinnan, som räknade linne inne i ett rum, vars fönster vette åt planen, gluttade ut genom rutan för att se efter, hur flaggupphissningen skulle lyckas. Eftersom man mera fäster sig vid en flagga, då den utvecklar sitt kors och sina böljor på halv stång, än när den i vardaglig festlighet smattrar i höjden, levde hon sig verkligen ett ögonblick in i arkitektens besvärligheter.

Nästan icke ett moln fanns på himlen, vinden kårade behagligt och björktopparna böjde sig lätt, blandande gråa och gröna färger i ett vimmel. Det var en festdag i naturen och särskilt en festdag på pensionatet, ty aftonen förut hade det blivit uppdagat, att fröken Gullan Dykare skulle fylla år dagen därpå.

Men flaggan ville icke lämna sin plats på stången. Det kunde visserligen vara en ögonfröjd att se den blåsa så vackert på nära håll, men värdinnan kände plågsamma känslor, emedan hon ville tyda detta missöde som ett varsel om olycka. Hon öppnade fönstret, och glömde därvid bort det siffertal, hon nyss kommit

146