20
Far i Skåpet
Sedan arkitekten Gren ordentligt stoppat ned damernas nipper i sin ena rockficka, satte han sig som en sann hedersman bakom en porsbuske, vilken hela tiden darrade för lätta ilar från sjön. Han satt under några minuter alldeles stilla, medan han betraktade sina fötter, men denna förströdda granskning gjorde han icke därför, att fötterna voro så ovanligt stora och breda, utan därför, att de voro de enda levande föremål i närheten, han kunde fästa sina ögon på, eftersom han nyss stuckit ned båda händerna i rockfickorna. Fötterna, iförda blåa smärtingskor, voro i en oavlåtlig rörelse, liksom skulle de, alldeles oberoende av den övriga kroppen, ha sökt springa sin väg i all ensamhet. Nu reste sig arkitekten sakta upp, lade ficklocket över högra fickan och stirrade med en lång blick utåt sjön, därifrån han kunde höra plask och skrik. Sedan han även sökt skymta en flik av den del av viken, där de badande höllo till, icke för att få se en flygande nymf hoppa ned i fradgande böljor från en klippa, utan endast för att försäkra sig om, att damerna verkligen ordentligt voro i gång med sin badning, blevo arkitektens rörelser något hastigare. Han blev egentligen en helt annan människa. Nästan halvspringande begav han sig från badstranden och dök ned i en liten däld, bakom vars buskar ett glimmande föremål skymtade bland lövruskor. Arkitekten tog fram detta föremål, som var en cykel, vilken han sedan släpade över ganska kuperad terräng, och härunder frampressades rätt ymnigt med svett på hans panna. Kommen till stora landsvägen, som gul utbredde sig framför honom, måste han taga upp en blårutig näsduk och torka av sitt kortklippta, bleka huvud, innan han satte sig på cykeln. Herr Gren var nämligen ovan vid kroppsrörelser; han hade länge fört ett makligt och stillasittande liv.
Nu snurrade hans tankar lika snabbt som cykelhjulet, medan han var på väg mot järnvägsstationen. En gång stannade han cykeln, tog av hatten och torkade åter svetten ur pannan, varefter han fortsatte färden. Röda stugor med skällande hundar utanför, gråa och ensamma lador, små ilande skogsbäckar, stengärdesgårdar
152
