Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/213

Den här sidan har korrekturlästs

denne fram och tillbaka på planen. Stationsinspektoren var en smal herre bortemot femtio år med brunblek hy, sammanpressade läppar och ett strängt drag över ögonen, vars blickar skärptes av en pincené. När den korpulente mannen nu hälsade på stinsen, gjorde denne artigt honnör och blickade genomträngande på främlingen, som framställde följande fråga:

— Förlåt, var bor charkuteriinnehavare Necklasson?

— Min herre, svarade stationsinspektoren med någon viktighet. Den person, ni önskar tala vid, är en man med tvärklippt helskägg, icke så?

— Ja vesst, ja vesst! Dä ä Necklas öpp i dagen, svarade Karl Ludvig förtjust.

— Herr Nicklasson, fortsatte stationsinspektoren, är innehavare av det charkuteri, som ligger vid köpingens huvudgata intill den där trädgården! Se här! Nu kan min herre se skorstenen på huset!

Karl Ludvig viftade tacksamt med sin mjuka hatt, och stationsinspektoren följde honom med ögonen, i det han, torkande sina ögonglas, mumlade för sig själv:

— Vid Zeus, en epikuré. Han är i färd med att uppsöka läckra födoämnen, och dock skall han bliva maskarnas spis.

Härefter svängde Pensionatskurken — ty det var denne filosof, som tjänstgjorde vid den lilla köpingens station — en röd flagga i luften, varefter tåget efter någon tvekan åter satte sig i rörelse.


Orsaken till att Karl Ludvig befann sig i denna köping var helt enkelt den, att han funnit det nödvändigt att för Gyllene triangelns räkning uppsöka några i grannskapet till staden boende släktingar, farbror Nicklas, tant Malin samt farbror Daniel, för vilket ändamål han uttagit några dagar av en ännu outnyttjad semester. Karl Ludvig hade blivit följd till tåget av Första fiolen och Cello, och den sistnämnde hade vid tågets avgång stuckit ett paket i hans hand. Det befanns innehålla en rostig hästsko med en kvarsittande halv söm, vilken Cello samma dag hittat på gatan.

— Det betyder lycka, hade Cello vid avskedet yttrat.

— Du kommer tillbaks med hela väskan full av riksdaleros, det svär jag på, sade Första fiolen.

Kanske i alle fall, tänkte leende den ekonomiske forsknings-

14 Sjöberg Kvartetten
209