och han går uppe om nätterna ibland. Han vill inte ta medicinen heller… Å, Gud tröste Karl Ludvig som dragit honom in i detta!
— Men Beda, Beda, vädjade Karl Ludvig nästan fullständigt krossad. Vet inte Beda, att han tjäna en mängd pengar på aktier, å att jag hjälpte honom, så att han slapp förlora mer än ett par tusen kronor. Av vinsten! Av vinsten! Beda…
— Å, svarade Beda harmsen. Jag vet nog, hur det är till att vara. Han förlora, ja, så var det. Detta kunde han inte bära, se, det blev för mycket, se. Ja, nu är friden förstörd här, Gud tröste Karl Ludvig!
— Beda, hördes en låg kvinnoröst inifrån, kom in!
Karl Ludvig stod nästan lamslagen i den skumma förstugan, där han hörde de viskande rösterna. Långt borta surrade ett tröskverk och en hund skällde. Solen var något blek, men lyste vänligt på den fridfulla nejden, där lyckan i arbetet och lugnet i naturen borde skänka mycket av vad en människa kunde begära på jorden. Karl Ludvig väcktes i sina funderingar av fru Tomasson, som vänligt forskande såg upp i hans ansikte, i det hon hälsade:
— Goddag, Karl Ludvig! Ja, här är det inte, som det var under forna dagar. Det är inte lönt att tala om det. Jag skulle be Karl Ludvig stiga in, men det är sjukt, se. Daniel är liksom ifrån sig ibland, men doktorn säger, att det inte är något farligt, och han tar ibland itu med Daniel och förmanar honom, men det, är nu, som det är. En får hoppas, att det blir bättre. Men när jag nu inte kan be Karl Ludvig stiga in, så kanske han vill för gamla dagars skull — ja, det må nu vara hur som helst med vad han har haft ihop med Daniel — ta med sej litet resmat, som han förr brukade.
I Karl Ludvigs händer lades ett paket, som tycktes innehålla något mjukt; han var alldeles handfallen, den gode mannen, och stirrade genomträngande på den förskrämda frun, men han såg henne nästan icke.
— Jag går väl, sade han, liksom han sagt det i en dröm. Ajö då!
Utan att egentligen förstå meningen med någonting vankade Karl Ludvig sakta ut på gårdsplanen, där han en minut blev stående med sina paket. Han hade nu ej mindre än tre sådana
224
