avåts utan så många ord, beslöts att fröken Maj skulle tillbringa natten i huset. Den gamla trotjänarinnan Alida fullgjorde tyst och nyfiket vädrande alla sina åligganden, men vid passerandet av grosshandlarens rum kunde hon icke låta bli att fråga:
— Tror grosshandlaren, att damen kommer att trivas i stora rummet?
Grosshandlare Borg svarade:
— Det är ingen dam alls, skall jag säga Alida. Det är en enkel flicka. Men det är nog i alla fall min sons blivande fästmö.
Den gamla Alida blev ett ögonblick som förlamad, men därefter utbrast hon:
— Å, bevars väl! Bevare oss väl! Då är det väl en fin fröken, som herr Thure skall ha.
— Nej, svarade gubben Borg. Någon fin fröken, som Alida menar, är det väl inte. Men söt är hon verkligen! Ja, fortsatte den gamle lanthandlaren och tog sig över de vita mustascherna, hon är grann som Jungfrun i det gröna!
34
En livsduglig potatis
När handlanden Borg lagt sig till ro i sängen, tände han sin pipa ännu en gång. Hade det nu varit en vanlig kväll, skulle den gamle lanthandlaren säkerligen ur sin hylla ha tagit en del av Sveriges Rikes historia från äldsta tider till våra dagar och på nytt retat sig åt det fördömda herremansväldet under förflutna tider, eller också hade han i Den kunskapsrike skolmästaren sökt svar på en fråga om något naturens under i himlen eller på jorden. Men denna afton var icke lik någon annan afton; det var som om herr Borg haft en uppenbarelse, och han förmådde icke skära sönder sina tankar med läsning, han måste låta intrycken spela och tankarna leva sitt fria liv innanför det kortklippta, vita huvudet
— Putt — putt — putt, lät det från pipan i tämligen häftig takt, och det gråa pipskägget under de yviga mustascherna hop-
254
