Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/259

Den här sidan har korrekturlästs

pade till för varje gång, medan tankarna oavlåtligt kretsade kring den lilla gästen på nedre botten, som på ett så märkvärdigt sätt slagit ned i herr Borgs tillvaro. Ju mera han tänkte på henne, desto mera sammanflöto linjerna i detta blonda ansikte med linjer och färger i ett annat ansikte, som visserligen icke längre fanns till i verkligheten, men som levde ungt och friskt i minnets levande bilder.

Det är likt Elisabet sådan hon stod på bryggan vid Lilla Essingen, tänkte han. Det är alldeles detsamma håret, fastän flickan har det kort. Men just så ljust var det, och ögona… Så egendomligt…

Nu släppte plötsligt alla tankar på det närvarande, och den unge sidenappretören Gustaf Borg vandrar med sin fästmö ned till de gröna mälarbåtarna för att i den vackra sommardagen göra en utflykt tillsammans med några vänner.

— Där kommer Guldfisken med Elisabet, höres en glad röst.

Det är den runde vaktmästaren i Lilla klubben, som ropar. Han kallar Gustaf för Guldfisken, emedan denne brukar draga upp en liten sämskskinnspung ur sina grårutiga söndagsbyxor, när man skall likvidera, och i denna pung skramla några guldmynt. Detta är Gustafs barnsliga sätt att glädja sig åt sitt genom hård sparsamhet förvärvade lilla kapital, som han i sin helhet bär på sig.

Redan har man klart med korgarna; det luktar olja och varmt vatten, pistongen går, och nu höres ett kommandorop i tratten. Utom vaktmästarn och hans fru, en syster till Elisabet, är en tredje person med i sällskapet, en liten livlig kamrat, som bara hittar på upptåg. Han hälsar folket på stranden med ett gemytligt grin i sitt solbrända ansikte, lyfter sin hårda hatt, just som båten vaggar ut, och ropar:

— Hej, glada grodor!

Systrarna skratta mycket; de äro så unga, men Elisabet är yngst. Hon bär en ljus klänning med volanger, hon har skära blommor på kinden, blåa ögon och blont hår, och detta blonda hår fladdrar lätt för en ljum bris, som sveper in under båtens tak. Långa gröna dyningar svälla med band, ringar och bubblor av fradga under den breda, men lågt i vattenbrynet liggande lilla

255