Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/260

Den här sidan har korrekturlästs

ångaren… Se där, Riddarholmens spira; nu komma de höga, ljusgröna stränderna glidande förbi…

Det är märkvärdigt, att herr Borg ännu kan se denna tavla så tydligt, och att han ännu kan känna dessa vindar från sin ungdom. Många blåstar ha sedan dess svept omkring honom, och många vatten har han sett, men ändå erinrar han sig ingen bris så ljum som denna, intet vatten så grant upplyst, så fräsande och festligt som detta. Allt för den lilla levande bildens, för det blonda hårets och de ljusa ögonens skull. Denna bild ser han lika rörlig och kry och blomstrande vid sin sida på Mosebacke. Han ser den på Berns salonger och känner ännu en sammetsklädd arm vid sin sida framför det stora glaset med sherrykobbel och vassrör och hör ännu en röst, som frågar om musiken, framför vars instrument man ser en lång, grånad herre i hög hatt, med taktpinne i handen. Han ser vidare den lilla nätta figuren med sin lätta gång i svagt månsken på Tavastgatan på Söder, dit han följer henne hem…

Handlanden Borg drar ett andetag, som stiger upp till minnenas himmel och sedan sjunker ned till botten av en grav.

— Ingenting att göra åt det… Jag kan just undra…

Och åter gå hans tankar till bottenvåningen, där hans lilla gäst väl nu sover som bäst.

— Jag önskar då Thure allt gott, säger herr Borg för sig själv. Inte blev det väl, som jag trodde, på ett sätt, men kanhända det kan bli det på ett annat sätt. Pojken är bestämt svag och lättledd, och han behöver en människa vid sin sida, som kan hålla honom i rocken. Kan den här lilla hålla honom i rocken? Ja, se det tror jag, att hon kan, för hon var så redig och hade så väl reda på affärsordningar, så att man kunde bli förvånad. Först tyckte jag, att hon var en riktig liten docka, mer som någon blomma eller så, men sedan tyckte jag, att hon hade så fasta tag. Tänk, att komma på en sådan tokig idé att resa hit utan att fråga honom och be mig om hjälp för pojken… Förbannade affärer! En sån oförskämdhet! Lymlar till pojkar, som ger sig in i spekulationer! Å, har man nånsin hört maken! En sån där ger sig till att ta lån och spekulera… Nej, nej! Stackars Thure! Han är nog lite svag av sig…

Och så lägger tösen fram hela historien och tittar på mig så

256