något vitt, men i detsamma varsnade hon att det var ett stort, blitt snöfall, som föll över det stilla samhället och över mannen, vars paraply alldeles täcktes av snö. Det virvlade så skönt därinne! O, att få gömma sig för hela världen i en sådan yra, gömma sig och bli förgäten med sitt elände och sina bekymmer! Men, ensam kunde man ändå inte vara…
På nytt gripen av ruelse hastade Electrical girl fram och tillbaka i rummet, och inom henne framväxte ett beslut, att hon i denna afton skulle avbörda sig sin hemlighet för den gamle handlanden. Skulle han förbanna henne? Hon såg ett porträtt av herr Borg stå på ett staffli; han hade så livliga och kloka ögon, och bredvid detta porträtt syntes ett annat, som föreställde en ung kvinna. Det var nog Thures moder, och hon tedde sig på bilden blond och mild.
Jag är säker på, att hon hade förlåtit mig, tänkte flickan, medan hon sände ett par ivrigt forskande blickar in i den ljusa kvinnans ögon.
Men bakom dessa två bilder stodo ett par andra fotografier av ett par äldre herrar. Den ene av dessa herrar hade ett slätrakat ansikte med en bred och sammanpressad men vänlig mun samt ett par mörka ögon, som ägde ett djärvt och strålande uttryck. Han var alldeles kal över hjässan men hade håret något upplurvat vid sidorna, där han nu satt med armarna i kors och blickade ut i rummet. Den andre mannen bar grått eller vitt hår, hade en ganska hög panna och liksom den förre herrn ett slätrakat ansikte med ett par smala läppar, som tycktes vilja le men ändå icke riktigt logo. Under pannan lågo ett par tåliga, vemodiga ögon i skugga.
Så rara människor allesammans i denna familjen, tänkte Electrical girl. De två gamla herrarna är nog farbröder eller morbröder till Thure. När jag ser på dem får jag mera mod, för de se ut som om de ville säga, att det inte är farligt att tala sanning. Gud välsigne de rara ansiktena på hela familjen! Men jag är en ovärdig. O, under detta hederliga tak!
Vare sig nu verkligen August Blanches frimodiga anlete med de djärva och strålande ögonen eller Elias Sehlstedt med sitt mera svårmodsstämda, godsinta ansikte — dessa två kort från herr
259
