torde bemärkas. Skall i morgon ytterligare samspråka beträffande i Edert ärade berörda förhållande, och översänder jag härmed meddelande om, att jag förlåter Eder såväl som min son.
Högaktningsfullt
Borg & Vendel
gn. Gustaf Borg.
I sitt upphetsade tillstånd, behärskad av än förvirring och olust,
än vemod och medkänsla, hade den gamle handlanden, som stigit
upp och klädd i sin nattrock skrivit brevet, råkat att efter
vanligheten avtrycka firmastämpeln. Det kalla intrycket av
affärsbrev mildrades dock något genom ett post skriptum av följande
lydelse:
P.S. Edra v/ önskningar om en god natt får jag härmed förbindligast reciprociera. D.S.
När herr Borg överräckt skrivelsen till trotjänarinnan och denna avlägsnat sig, lade han sig åter till sängs, satte pipan i munnen och försjönk i grubbel.
Putt, putt, putt, lät det på nytt från det kortklippta vita huvudet i sängen, medan en mängd blåa miniatyrskyar stego upp mot taket. Efter en stunds tystnad mumlade den gamle herrn mellan ett par bloss, tankfullt leende:
— Ja… ja… söt som Jungfrun i det gröna. Men det tycks vara så, att hon är en livsduglig potatis också.
35
Förlåt oss…
Fastän Cellos sinne var fyllt av ekonomiska bedrövelser, levde den sorgklädda frökens bild alltjämt i hans tankar.
Efter att något ha drömt och filosoferat ville Cello försöka att verka för sin sak, och han var optimistisk, som kärleken är. En dag tog han sig för att vandra ned mot Klostergatan. Denna gata brukade han icke så ofta gå, och högst sällan hade tidnings-
