förtära dess innehåll, medan hustrun på aftonen gick bort på kaffebjudning. Jo jo men, det är hummer, min gubbe. Det smakar också killibabba!
— Jag tål inte håmren för arsenickbacillerna, som är i burken, sade herr Stoltz med yredens rodnad på sina eljest gråa kinder.
Härefter blev det en långvarig och mulen tystnad.
Så småningom lade sig de båda herrarnas sjudande tävlingslusta till ro, och gatorna eller den våta parksanden genljöd av deras steg, då de drogo fram, överallt vädrande efter något nytt och intressant. Men hösten var verkligen mycket fattig på händelser ända tills det ögonblick, då herr Stoltz i Kuriren kom att läsa ett meddelande om en större auktion, som skulle äga rum på auktionskammaren, och vid vilken även en del möbler och husgeråd från direktör Olséns konkursbo skulle gå under klubban.
På den utsatta dagen, som kom med regnplask och dansande lövvirvlar, gingo herrar Backlund och Stoltz i god tid till auktionslokalen, båda iförda ytterrockar, det vill säga med uppslagna kavajslag och händerna djupt nedstuckna i byxfickorna. I den stora men ganska skumma lokalen doftade det av våta kläder, avslagen parfym och dålig tobak, men vid herr Backlunds inträde tillsattes ett lätt bagerios, och herr Stoltz kryddade atmosfären med litet stekflottslukt, som gjorde den mera pikant att inandas för den talrika menigheten och den bredaxlade, korta auktionsutroparen.
När tystnad inträtt, höjde auktionsutroparen sin arm och upplyfte över församlingens mångtaliga huvuden en guldgul violin, vars baksida skiftade i mjukt rött. Mot fonden av de vardagligaste ting, såsom enkla skåp, stolar, hinkar och baljor, tog det lilla instrumentet sig sällsamt ut i den skumma dagern, lyft av denna grova hand, som dock varsamt omslöt dess späda hals.
— Gode Gud, suckade Cello för sig själv, där han stod inpressad långt nere vid en kall järnkamin. Hade de inte boskillnad! Hade de inte boskillnad!
— Ja, mina vänner, skrek den bredaxlade auktionsutroparen, som öppnade ett gap, där endast tre stora gula tänder avtecknade sig mot ett evighetsmörker. Ja, mina vänner, det är väl så gott, att vi börjar med musiken. Det här är en fin fiolin, som man kan spela
285
