Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs

— Här se vi, fortsatte direktören, det unga lejonet Borg, alla unga lejoninnors vän.

— Här utsträcker sig det hungriga affärslejonet Anker i väntan på rov.

Dörrarna stängdes sakta. Under fnissningar gingo de tre herrarna ner, och avskedshälsningar utbyttes. Cello irrade en stund med sjökaptenen på de snötäckta gatorna, varefter han, belyst av en grå morgondager, rysande vandrade hem till sitt stora rum — det enda unga lejonet i den Gyllene triangelns krets, som under de återstående nattimmarna hade förmånen att få sova i sin egen kula.



4
Fyra musketörer i livsfara

Fyra svarta pojksilhuetter strävade fram på ett glittrande isfält. Den avlånga, ganska vida sjön syntes ännu ordentligt bunden, fastän mars gått in.

Intill stranden vimlade det av svarta, ilande figurer, som njöto av det sista skridskolovet, men de fyra hade löst sig från den större skaran vid hamnen, där flera fastfrusna ångare lågo. De önskade vara ensamma, emedan de voro ute på en expedition — av vad slag kunde ännu ingen av dem riktigt säga. De yttrade ingenting till varandra, utan stirrade mest på isen; en viss osäkerhet vid skridskoåkningen, framkallad av de i fältet då och då förekommande knottrigheterna tvungo dem till detta. Solen sken så starkt, att pojkarna ibland sågo röda och gröna stjärnor segna ned för ögonen, då de blickade upp kring insjöns svartkantade stränder. Framför dem syntes på avstånd den lilla ön Belle Isle, där Aramis och Portos kämpat en förtvivlad kamp mot konungens trupper och där de haft sitt dystra samtal med vännen d'Artagnan. Bakom dem låg Paris med sin oroliga politiska luft, sitt sabelskrammel i Louvrens trappor, sina av kardinalen utlagda snaror, sin hämnd, sin lust, sina dryckeslag och dueller. Staden

26