40
”Ä.S. * Rep. fr. Entr. a. gr. Tsd. 5 kl. 8”
Den ganska livskraftiga logen Ädelstjärnan, vars grundpelare tänktes murade på guldbottnen av några sköna bibliska ord, var en loge, där varje medlem blivit av kvinna född och alltså endast var en fattig, bristfällig människa. Därav följde, att de bibliska orden och logens vackra syften ibland kunde bli glömda för tvister och intriger, ingivna av människosläktets fiende, som inom tekniska förbund, ideella sammanslutningar eller för övrigt all föreningsverksamhet tyckes ha vissa regelbundna tjänstgöringsdagar, dem han aldrig försummar. Av den stora stjärnan, som krönte bokstäverna Ä. S., vilka då och då voro synliga i annonsspalterna över högtidliga och mystiska sammanträdeskallelser, lät den onde aldrig skrämma sig. Han visste, att han vid sammanträdena, hur milt och vackert de än började, skulle få gott skadestånd för de olustrysningar, det vackra och goda framkallade hos honom, bara han ståndaktigt bemödade sig om att stanna tillräckligt länge.
Logens medlemmar hade kallats till möte denna afton genom en annons, som var utstyrd på nyss nämnda sätt och försedd med bokstäverna Rep. fr. Entr. a. gr. Tsd. 5 kl. 8. De i högre grader invigda bröderna visste, att bokstäverna betydde: reparationsfrågan, entreprenadanbud granskas, tisdagen den 5, klockan åtta, men de yngre logemedlemmarna erforo en känsla av högtidlig olust, blandad med självmedvetenhet, då de togo del av kallelsen.
När medlemmarna nu församlats i den tämligen enkla, men dock hemtrevliga lokalen, hördes ett stilla sorl, som avbröts, när Ordförande-Befallaren, iförd ett rött band med väldig stjärna samt dessutom en liten silverbroderad dödskalle i omedelbart grannskap till det välputsade helskägget, tog till orda och med mild stämma yttrade:
— Stjärnbröder!
Äro nu alla de, som samlas i Ädelstjärnans välsignade namn, medvetna om vägen vi gå? Vill Nedre Befallarebrodern upplysa om detta, och kan han för oss utpeka vägen?
302