materialernas kvalitet, och det är endast rörande avloppsledningarna till det påtänkta diskrummet i anslutning till köket, som anbuden väsentligt skiljas, så ock när det gäller anbuden på den stora stjärna av slipat glas i lyktform, vilken skulle utföras ovanför Ordförande-Befallarens högtidssäte. Det förefaller mig rätt förvånansvärt, att denna glasstjärna, vilken skulle förses med åtta femtioljuslampor, kan draga så betydande kostnader i stjärnbroder Kumlins anbud, när grosshandlare Tedblad, vilken icke är stjärnbroder, lämnat ett anbud, som långt understiger det förra. Medan alltså…
— Ordförande-Befallare! Jag anhåller att genast nu få ordet, då jag något senare måste avlägsna mig, hördes en av raseri flämtande röst.
— Stjärnbroder Planertz har ju nu ordet, svarade med en förebrående kerubstämma Ordförande-Befallaren, men tillade: Vill broder Planertz låta stjärnbroder Kumlin yttra sig?
Planertz bugade sig tungt och prasslade med sina papper, varefter den flämtande rösten vidtog:
— Omöjligt, omöjligt att göra en sådan stjärna billigare, nå, vad är det för glas, för glas, som det andra anbudet bjuder på, skulle intressera mig få veta, beskylles öppet för att inte veta vägen uppåt, lika god stjärnbroder som någon av de andra häri sällskapet, verkligen mycket, ja, upprörd, mycket upprörd över ett sådant påstående, vad menas? Ett sånt helv— ett sådant herkulesarbete som det är med en sådan lykta, tror jag inte att någon av de närvarande kan bedöma — är inte värdig, kan jag förstå…
Ett sakta och förvånat mummel förnams nu runt omkring.
— Låtom oss lugnt diskutera, stjärnbröder, vädjade Ordförande-Befallaren med stor fattning.
Men plötsligt smattrade hans stämma, som om han avfyrat en serie pistolskott tätt på varandra.
— Hör på, Nedre Befallarebroder! Vad säger Stjärnskriften, när hjärtan oroas och sinnen förvillas?
Det var icke första gången kamrer Block visat stor kraft. Också var det mest i egenskap av domptör, som han blivit så högt lyftad mot Ädelstjärnan. När nu Ordförande-Befallarens röst började ljuda så häftigt, anade man liksom glödande tänger och
304
