manpressade läppar och hemlighetsfullt förmörkade ögon, då någon tvivlare ställde förfrågningar om meningen med det hela.
— Du borde, tillrådde vederbörande stjärnbroder, du borde gå in i Orden. Där får du helt andra synpunkter på livet. Då först blir det mening i allt.
— Jag vet, att syftet är gott, kunde tvivlaren säga. Men stjärnbröderna uppträda dock, som om de blickat bakom dödens förlåt. De göra sig sken av att veta mera om de högsta sanningarna än några andra. Ändå äro de ju vanliga människor.
Det leende, som då krusade stjärnbroderns läppar måste ha liknat Guds leende, när en fåvitsk ängel darrande frågar om livets mening. I detta leende låg dels mystisk förbehållsamhet, som förkrossade, dels sorg över att se förmätenheten så slå ut sina stinkande blad. Men även ideellt anlagda stjärnbröder hade i logen efter någon tid överraskat sig själva med att visa anlag för härsklystnad och översitteri, som de förut icke upptäckt. Det gick väl an att tala med kerubstämma, då man satt på en högre stol, men att höra andra sitta däruppe och tala lent, medan man själv fick stå nedanför och höra på, det kändes understundom mer än svårt. Vid sådana tillfällen kom Stjärnan i kollision med Jorden, och det uppstod ödsliga knallar och en sur dunst.
Vad ingenjör Planertz beträffar, hade denne tungrodde man sökt inträde i orden, fast besluten att erövra en maktställning, på vilken plats det så månde vara. Efter att ha gjort sig skenbart oumbärlig i vissa tekniska och ekonomiska ting pressade sig broder Planertz sakta men oavlåtligt framåt. Han var en psykologisk gåta så till vida, att han, trots sina jordiska intressen, tycktes ha en viss dragning åt det mystiska, men troligen hade broder Planertz icke hunnit göra klart för sig själv, huruvida det verkligen var mystiken eller lusten att sitta på andra, som bringat honom in i dessa kretsar. Sak samma vilket. När nu emellertid Planertz en gång var intagen i Ä.S., då måste han där sätta sig på en av de bästa platserna. Till en början måste han nöja sig med att vara broder bland de enklare bröderna, men så småningom tilltvang han sig uppdraget att vara ordens F.-broder, det vill säga Fägnare eller Klubbmästare; därifrån steg han till logens M. G., en mystisk förkortning av ordet Muntergök, med vilket rumormästaren be-
306
