landet, vilka slukade mycket av hans blygsamma förtjänster, slog sig herr Solander under största stillsamhet ned på ett rum å Hotell Svanlund i samma stad, mot vars stränder hans vackra guldgaleja nyligen förlist. Och från denna anspråkslösa vrå utvecklade han en rastlös efterkravsverksamhet. I pressen annonserades tid efter annan följande meddelande:
En gåva till julen för kropp och själ!
Kombinerade tvål- och kalendersatsen Julklockorna, den vackraste julgåva för alla!
Kalendern innehåller lyftande, roande läsning.
Tvålsatsen uppfriskande stimulans för kroppen!
Insänd o. s. v.
Ibland kunde även nedanstående meddelande om herr Solanders
nya affärsföretag återfinnas av nyfikna annonsgranskare:
Över 30,000 Julklockor sålda på 14 dagar!
Kombinerade tvål- och kalendersatsen Julklockorna, årets populäraste julgåva till hem och arbetsplatser!
Glöm icke Edra medarbetare på kontor och fabriker, nu när helgen är inne!
Giv dem en Julklocksats och knyt samhörighetens band fastare!
Insänd o. s. v.
Herr Solander, som alltså länge legat och kryssat i dödvatten,
kände liksom en föryngringens fläkt genomila sig, så snart han
märkte, att det började nappa runt omkring. Siffrorna i
tidningarna om den enorma åtgången voro givetvis falska, men till
sin förvåning iakttog herr Solander, att han denna gång gjort en
riktig spekulation; efterfrågan på tvål- och kalendersatsen blev
verkligen ganska livlig, och särskilt tycktes en del verkstadsägare,
hantverkare och lantpatroner ha lyssnat till de vädjande orden i
annonsen att knyta samhörighetens band fastare.
Snart mottog boktryckaren en anmaning från herr Solander att trycka flera Julklockor, och det dröjde icke så synnerligen lång tid, förrän herr Solander, som nu såg julmarknaden nära slutet, telegraferade:
314
