En soffa, en rosenbukett och en herre! Nej, jag sätter mig inte, tänkte fröken Åvik, och i detsamma kom den högljudde urmakaren i sin vita väst och högg ingenjör Planertz i jaquetteknapphålet.
— Allting finns i Skåne, herr Planertz. Men där är ont om vattenfall, det erkänner jag. Men märk väl, att vi ha stora skogar också…
— Här begår herr Silius en överdrift, vilken knappast tör kunna emottagas mera än på ett sätt, yttrade ingenjör Planertz. Men inlägget är väl ej heller från herr Silius' sida menat annat än som ett uttalande i allmänhet till förmån för hembygden — —
Diskussionen var snart i gång; men hur muntert eller passionerat den lille skåningen utbredde sig om sitt moderland, och hur korrekt och sanningsenligt ingenjör Planertz meddelade statistiska uppgifter rörande skogs- och vattenkraftsförhållandena i sin hembygd i norr, hur mycket fabrikör Åvik själv ansträngde sig för att få fram befängda minnen från ungdomsårens Värmland, ville denna julafton ändå icke bliva vad en julafton förr i världen alltid varit i familjen Åviks hem.
När julfirandet var över och larmet hade tystnat, drog Märta Åvik sig tillbaka med sin stora rosenbukett. Till de andra gåvorna hade hon även fått ett litet paket ombundet med ljusblå band, som hon ännu icke öppnat. När flickan kom upp i sitt rum, ställde hon rosenbuketten i en vas och sjönk därefter ner i skrivbordsstolen, lutande huvudet i sina händer. Bredvid henne satte sig då den lille tyste hustomten, som i afton följde var och en av familjens medlemmar till sängs. Märta kände en varm ström av tårar stiga upp i sina ögon, medan hon öppnade paketet. Det innehöll en kalender och en liten tvållåda, och när flickan slog upp kalendern, som bar titeln Julklockorna, visade det sig att tolv små sidor voro avsedda för dagboksanteckningar för det kommande året.
— Jag skall skriva om min olyckligaste julafton, sade flickan för sig själv och beredde sig till att börja skrivningen i kalendern.
Hon satt en stund och funderade i tystnaden och ensamheten, varefter det kom några rader med små, men klara bokstäver:
- Den 24 december. Julaftonen.
Den olyckligaste julafton i mitt liv. Jag tänkte hela tiden på
318
