Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/377

Den här sidan har korrekturlästs

Tie. Han har med ett svart arbete att göra. Elva… Ljusa tankar. Si på! Den tyckte fina fröken om… Du får fälla tårar, och dina föräldrar vill visst, att du skall häfta vid den andre spaderkarlen… det faller hårda ord… tolv… du fäller flera tårar.

— Bästa fröken Tornej, yttrade Märta med något darrande röst. Jag slutar väl att fälla tårar?

— Lugn i håsan din! Tretton… Kära tankar… giftaremål och glada nyheter… många brev på posten, glädjebrev… En gång till! En, två, tre… sjukdom —

— Blir jag sjuk? frågade fröken Åvik och såg ganska förskräckt ut.

— Se där, viskade Glada Kalle. Nu kommer det hemska än —

— Ja, sjukdom, fortsatte sierskan — glad nyhet — elva, tolv — ja, hon får en ljus nyhet — tretton — du får en pojke —

Som nu något pöste över i köket och ett surt kaffeos spred sig i rummet, reste sig sierskan upp och hastade ut med långa steg, vilka kommo golvet att lätt skaka och ryttaren på chiffonjén att darra med sin strumpsticka. Medan fröken Tornej nu sysslade i köket, sågo de båda väninnorna på varandra. Märta sade med dämpad röst:

— Det blev inte P—z, ändå! Men vad är det för en karl, som har ett svart arbete? Är han sotare kanhända?

— Hör ni, ropade gumman, vill ni smaka på mitt kaffe?

Och i detsamma kom hon inskramlande med tre koppar på en bricka. På bordet bredvid brickan ställde hon ett kakfat, och på detta kakfat vilade en trave av fröken Tornejs mjuka, stora fyrkantiga pepparkakor, vilka av en del personer ansågos ovanligt goda, men av andra betraktades med lurande misstänksamhet för hönsens skull.

— Var så god, sade den barska kvinnan, och hon såg riktigt vänlig ut, när hon inbjöd de båda flickorna till den enkla förfriskningen.

— Ta för er, små fröknar, fortsatte gumman, och bry er inte om vad de säjer om mina pepparkakor. Vet nog varifrån pratet kommer — surt sa räven om rönnbären — tag du också, så ska vi sedan lägga en stjärna till för dig. Du är ju inte rädd.


373