Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/388

Den här sidan har korrekturlästs

maklig, fet, svartklädd fru med mycket bestämda drag och en liten vältalig väska i handen.

På aftonen satte sig Första fiolen, ännu skakad av sinnesrörelse, att skriva ner ett brev till sin vän Cello, ty han måste nödvändigtvis på något sätt explodera denna stund. Skrivelsen, som blev en smula rafsig och virrig, hade följande lydelse:


Gamle vän!

I afton är jag nödsakad att skriva till dig på grund av en viktig händelse, som inträffat i mitt hem. Det har nämligen inträffat en händelse i mitt lilla hem. Jag har nämligen blivit fader.

För dig, som är ungkarl, förstår jag nog hur svårt det skall vara att fatta allvaret i detta ord. Ni äro ju i allmänhet av ett lättare gods än vi gifta män och ha svårt för att gripa allvaret i äktenskapet. Nåja, man har ju själv icke varit en bland de allra bästa, det medgives villigt. Men det är i alla fall mycket allvarligt. Livet är någonting annat än leken, I dag på middagen, då jag som bäst hade ett sjuhelsikes arbete med affärer — affärerna går bra, och jag trivs rätt väl, fastän man ju ibland längtar till stan förstås — så inträffade den stora händelse, som min hustru och jag så länge väntat på. Min hustru Maj nedkom nämligen klockan 2.16 — jag såg just på klockan, när budskapet anlände — med ett välskapat flickebarn. Klockan var nyss slagen två, när lyckan kom på besök till mitt hem. Den gamla förtjusande kvinna, som hjälper till vid denna ömtåliga affär, försäkrar, att hon aldrig sett ett så duktigt barn förut. Det vägdes på den lilla butiksvågen och befanns innehava vikten av icke mindre än fyra kg. Vad säger du om det, gamle gosse? Men jag tycker mig se dig skratta föraktligt, för sådant där förstår ni er nog inte på, varken du eller Karl Ludvig, gamla ungkarlsschajasar! Modern befinner sig väl efter omständigheterna, och hon skall själv giva den lilla mat, då min hustru Maj nämligen dels är mycket stark och sund, och då jag sedan gammalt haft den åsikten, att mödrarna, om några möjligheter finnas, själva böra giva sina barn föda. Barnet är blåögt och har min hustrus ögon. Jag tror att flickan kommer att bli lik Maj. Det

384